Vi har alltid musik på här hemma, jag och Olivia. Häromdagen inget undantag då jag satt vid datorn och redigerade bilder medan barnet härjade omkring i våran säng. Efter en stund blir tystheten öronbedövande och jag sneglar över axeln, bilden ovan möter min blick. Jag frågar varför hon är ledsen, hon snörvlar till och säger "mamma, den här musiken. Den här musiken gör mig ledsen. Mamma den här musiken är sorglig och jag blir ledsen av den!". Älskade barn! Jag kröp ner i sängen med henne och så lyssnade vi klart på låten tillsammans. Vi höll om varandra och lyssnade på det plinkande ljudet av piano, och kom fram till att det är en sorgsen låt, en mycket fin men sorgsen låt.
